Idag är det exakt en månad sedan jag stod på toppen av världen, sträckte upp händerna i luften och grät av lycka. Jag hade uppfyllt min livs största dröm, något jag längtat efter så otroligt länge.. jag grejjade det!!
Efter att för sista gången passerat isfallet och ramlat i armarna på Jenny och Oskar i baslägret släppte korken helt, jag behövde inte längre fokusera utan kunde slappna av och bara njuta. Faktum är att de sista metrarna i isfallet, när benen inte längre lydde och jag såg lite luddigt. Där jag var så trött att jag nästan ville kräkas.. de metrarna är de bästa i hela mitt liv och jag minns att jag tänkte för mig själv ” Passa på att njuta nu Robin, sug i dig det här, det här får du kanske aldrig vara med om igen”. Några minuter senare satt jag utanför mitt tält i baslägret och blickade uppåt. En ofattbar känsla att efter så pass lång tid kunna sitta ner, slappna av och bara njuta. JAG HADE GREJJAT DET!!!
Tiden som följde efter den kvällen i baslägret var som i ett töcken. Jag var bara så otroligt glad och livet kändes på något vis overkligt. Det ringde tidningar, radio, tv och jag försökte förmedla mina känslor så gott jag kunde.
Efter att på 2 dagar gått ner från Everest BC till Lukla flög vi tillslut nedåt och landade i Kathmandu och det otroligt mysiga hotellet yak&yeti med rinnande dusch, toalett, swimingpool,frukostbuffé. Jag var i himlen!
Men samtidigt som jag var otroligt glad och lättad kom en tomhet smygandes inom mig. Min dröm var borta, det jag har kämpat,tränat,ätit och sovit för under så lång tid fanns inte där längre.
Efter några dagar i Kathmandu flög vi hemmåt och blev bemötta på Arlanda av föräldrar och syskon. Vi blev skjutsade ut till Sundbyberg där det blev fest med nära och kära. Mitt i allt det där satt jag och förstod inte riktigt att jag hade kommit hem än. Men oj vad kul det var att träffa alla igen!
Efter festen följde några dagars vila innan jag åkte ut till Addnature på Högbergsgatan för att berätta om mitt Everest äventyr. Det var fruktansvärt roligt och det där tomrummet som har funnits sedan jag kom ner från bergen har delvis fyllts igen pga dessa föreläsningar som för mig är ett litet Everest i sig då jag inte alls är så van att prata inför folk.. än!
Jag har också hunnit med att medverka i nyhetsmorgon där jag bland annat visade lite videoklipp och bilder. Har ni inte sett det kan ni se det här:
Jag önskar och hoppas att jag någon gång får träffa alla er som har följt mitt äventyr på den här bloggen och visa er alla de fantastiska videoklipp och bilder jag har med mig från Everest. Stort tack till alla er som har hört av er, det har varit otroligt kul att nerifrån baslägret på Everest få alla glada, peppande meddelanden ifrån er. Stort tack!
Jag vill också rikta ett stort tack till TV4, Expressen, Tele2, Abbott och addnature. Utan er hade detta inte varit möjligt! Stort tack för att ni ställde upp och trodde på mig.
Slutligen vill jag också tacka:
Gunnar Gidefelt – för att du trodde på mig och gav mig chansen.
Oskar Kihlborg – för alla goda råd,tips och vänskap.
Mikael Grimborg – för all hjälp med tele2.
Thomas Pickelner – för allt fantastiskt du filmade
Conny Gustafsson – för hemsidan och för att du kom och hälsade på.
Min familj – för att ni alltid ställer upp för mig.
Min fantastiska flickvän – för att du spenderade 70 dagar med mig i Himalaya och Everest BC, och för att du alltid finns där.
Till alla er andra som har hjälpt mig med produkter, cargo, råd, hjälp och pushande.
Detta hade vart omöjligt utan er, stort tack och hoppas att vi ses där ute!!
Härnäst för mig följer nu arbetet med att bygga upp min fysik igen. Samtidigt ska det klippas ihop en dokumentärfilm om min klättring. Jag kommer dessutom att åka runt och föreläsa en del och göra en och annan guidad tur. Tveka därför inte att höra av er till mig på 0704018961 eller robintrygg@hotmail.com om ni är intresserade av att vara med.
stor kram!
//Robin Trygg
